jessicalicious -

Ida Tuovinen

Hej!

Jag var tvungen att logga in på bloggen för att skriva ett inlägg om den mest begåvade och underbaraste människan som finns... Kände att det blir för mycket om jag skriver det på facebook.

Ida Tuovinen ♥

Jag vet ärligt talat inte vart jag skall börja...? Första gången jag träffade denna underbara tjej var när jag började årskurs 7. Jag och min syster var så glada att vi skulle börja i hästklass. Vi kommer in i klassrummet och sätter oss. Vi ser att det sitter en ljus blond tjej vid ett bord, hon ler emot oss och hälsar. Lunchen kommer och vi skall äta, då är det just Ida som säger "Ni får sitta här om ni vill" (jag tror att det var något i den stilen, var ju ändå 5 år sen). Vi började umgås mer och mer med henne. Vi började hänga med henne efter skolan, umgås både på skoltid och på fritiden.

Det gick inte en dag utan att vi var med varandra. Vi sov över hos varandra. Det gick liksom inte att sära på oss, för det var alltid vi vi vi. Det kändes konstigt om det var en dag då hon var sjuk, eller om det var en dag då jag var sjuk. Då var man inte med den underbara tjejen. Vi gick 7an, 8an och 9an tillsammans. Varje gång vi hade något problem (jag, syster och Ida) så stöttade vi alltid varandra. Vi fanns alltid där för varandra. Det var oftast vi mot allihopa på hela skolan. Till och med lärarna. Dem avskydde oss. Vi kämpade på ändå.

Jag vet inte hur många ggr som Ida har bara kommit "Hur mår du?" och sett direkt att det varit något. Hon har alltid kramat om än vad det än var.

Ida har alltid haft ett intresse för att stå bakom kameran, och det förstår jag. Den vackra kropp och de fina ansiktet så passar hon ypperligt till att stå bakom kameran. Jag tror att det var i 8an (?) som Ida skulle åka och fotograferats som 'modell' första gången. Hon var så himla glad. Hon var så fin, som alltid. Och så himla glad. Jag kommer ihåg att det regnade den stunden då vi stod med Ida innan hon skulle åka för att fotograferats. Men det gjorde inget, Ida var så himla lycklig att hon lös upp stunden ändå.

Här är en av hennes första bild bakom kameran:

Jag och Sofia har alltid stått kvar och funnits där vid henne. Har hon haft motgångar så har vi alltid stöttat henne så gott det går och det är samma för oss. Hon har alltid, verkligen alltid stått kvar hos oss. Jag vet inte hur jag skulle klara skolgången utan henne, en mer puschande och drivande vän får man leta efter. Det finns så otroligt mycket att säga om Ida, och om våra minnen. Men jag vet inte vart jag skall börja? Det känns som att det kommer bli en stor bok om jag skriver om oss.

Idag är hon utbildad make up-artist och är modell hos Moore. Hon tävlade i SM i november, och har då varit make up-artist i ca 6 månader. Hon blev 1 av dem bästa make up-artiserna i Sverige. Jag är så jävla stolt rent ut sagt. Så jävla mycket hon har kämpat och aldrig någonsin gett upp, så är hon värd allt de bra som finns. Hon håller även på att ubilda sig till Maskör.

I januari flyttar hon och sin goa pojkvän Johan till Stockholm, överlycklig för det. Jag flyttar ju också dit, dock i sommar. Hon blir aldrig av med mig, haha! Nu får jag nog sluta skriva, annars kan jag fortsätta skriva hela natten lång. Vill bara att du skall veta Ida, att jag tänker på dig varje dag, är så otroligt stolt över dig, att jag alltid finns där för dig oavsett vad och att jag älskar dig mer än allt annat.

Tusen kramar och pussar, din föreviga vän Jessica.