Jag vet inte
Hej
Ja, vad skall man säga? Vill bara få leva ett lyckligt liv där inga problem finns. Men det får jag inte. Jag hoppas att jag får göra det någongång. Sluta med tabletter och att må dåligt.
Allt går åt helvete för mig, jag ser ingenting ljust. Allt är bara negativt. Jag vet att man inte skall tänka så men hur f*n skall man kunna tänka positivt när allting är negativt? Det går inte!
Träffade min bror Tommy igår... Full var han. Jag vet inte vad jag skall säga om det. Saknar den riktiga Tommy så otroligt mycket. Han var allting för mig, utan honom visste jag inte vad jag skulle göra. Vi har alltid ställt upp för varandra. Det gör så ont varje gång jag träffar honom, men ändå inte. Jag får skylla mig själv, eftersom jag vill träffa honom. Jag har inte tagit det steget att säga Nej ännu och det lär väl dröja också. Att vara medberoende alkoholist är inte lätt. Det är tur att jag har en sådan underbar mamma som alltid ställer upp och finns där, en underbar syster, min psykolog, läkaren etc. jag är glad över att jag fått dem tabletter som jag har nu. Mår bättre utav dem, fast samtidigt känner jag rätt mycket ångest (?) Vet inte varför. Kan vara biverkningarna.
Vet inte vad jag skall skriva mer. Ville bara skriva av mig, för detta är min lilla dagbok.
En vacker dag önskar jag att kan få leva ett lyckligt liv där inga problem finns till
Ja, vad skall man säga? Vill bara få leva ett lyckligt liv där inga problem finns. Men det får jag inte. Jag hoppas att jag får göra det någongång. Sluta med tabletter och att må dåligt.
Allt går åt helvete för mig, jag ser ingenting ljust. Allt är bara negativt. Jag vet att man inte skall tänka så men hur f*n skall man kunna tänka positivt när allting är negativt? Det går inte!
Träffade min bror Tommy igår... Full var han. Jag vet inte vad jag skall säga om det. Saknar den riktiga Tommy så otroligt mycket. Han var allting för mig, utan honom visste jag inte vad jag skulle göra. Vi har alltid ställt upp för varandra. Det gör så ont varje gång jag träffar honom, men ändå inte. Jag får skylla mig själv, eftersom jag vill träffa honom. Jag har inte tagit det steget att säga Nej ännu och det lär väl dröja också. Att vara medberoende alkoholist är inte lätt. Det är tur att jag har en sådan underbar mamma som alltid ställer upp och finns där, en underbar syster, min psykolog, läkaren etc. jag är glad över att jag fått dem tabletter som jag har nu. Mår bättre utav dem, fast samtidigt känner jag rätt mycket ångest (?) Vet inte varför. Kan vara biverkningarna.
Vet inte vad jag skall skriva mer. Ville bara skriva av mig, för detta är min lilla dagbok.
En vacker dag önskar jag att kan få leva ett lyckligt liv där inga problem finns till
